"Djupt in i den värmländska skogen vid Glafsfjordens strand ligger Arvika. Kan detta vara en lämplig plats för ett aktivt segelsällskap? För en utomstående som är van att betrakta den obrutna horisonten på "innanhavet" Vänern känns det frågande.
Men det är inte bara det geografiska läget som är avgörande för om ett segelsällskap skall fungera bra. Det krävs också båtmaterial och sist men inte minst - människor av "rätt kvalitet".
Citat ur Värmlands Seglarförbunds ordförande Sten Nilssons förord i ASS:s 100-årsjubileumsskrift.
Sällskapet bildades den 19 juli 1889 och är genom det den tredje äldsta idrottsföreningen i Västvärmland.
En av dessa människor "av rätt kvalitet" var revisor Gustav
Sandelin, som vid en resa till västkusten fått idén att bilda ett segelsällskap i Arvika. En sommarkväll i dåvarande Stadsparken förde han fram sin idé till några seglingsintresserade kamrater. Tanken föll i god jord och på stående fot beslöts bildandet av ASS.
Sandelin hade under sin resa på västkusten fått låna stadgar från ett annat sällskap och dessa "stuvades om på ett lämpligt sätt" för att passa Arvikas förhållanden.
Intresset i Arvika var stort - innan sällskapet ännu hade hunnit komma igång hade inte mindre än 70 personer blivit medlemmar.
Vid det första egentliga sammanträdet godkändes det uppgjorda stadgeförslaget, vars första paragraf löd: "Sällskapets ändamål är att befordra konsten att bygga, tackla och hantera mindre farkoster, att åt dess med- lemmar bereda gemensamma nöjen och förströelser samt att väcka och underhålla hågen för det uppfriskande sjölivet". Ett program som gäller än idag, även om själva ordalydelsen är en annan.

Båtarna i ASS
I början, på 1890-talet, seglades mest s.k. snäckor, kosterbåtar och Arendalssnipor. Spetsgattade båtar med sprisegel. På 30- och 40-talen fanns fortfarande kostrarna kvar, men skärgårdskryssarna blev alltmer populära. I dag är det givetvis plasten som dominerar och vi nämner 26- och 30-fots "Comfortbåtar".

Klubbholmen Skagern
För att leva upp tillstadgarnas första paragraf som nämner: 
"att åt dess medlemmar bereda gemensamma nöjen och 
förströelser samt att väcka och underhålla hågen för det 
uppfriskande sjölivet" arrenderade man redan 1905 Skagern som ligger på Glafsfjordens pärla Klättholmen som 23 år senare, 1928, inköptes för 4 500 kronor.

Hobbybyggaren Olle Lindblom
En annan av ASS båtbyggarlegender är Olle Lindblom. Olle var född 1911 och redan som 17-åring hade han lyckats bygga tre kanoter, varav den ena var en tvåmastad segelkanot. 1931 kom bygge nr fyra igång och 1933 stod A 30:an "Jane" klar för sjösättning, en vacker skärgårds- kryssare med 30 kvm segel och en längd på 11 meter.
Olles andra större båtbygge var en Améenritad yawlriggad kustkryssare som han påbörjade 1941. Hon hade en längd på 10,6 m, 7,35 i vattenlinjen och var 2,3 meter bred. Kölen vägde 2,2 ton och segelytan var 42,4 kvm. Hon sjösattes 1947 och döptes till "Inger" efter Olles dotter.
Men Olle lät sig inte nöja med dessa byggen. 1962 på- började han och sonen Jan ett treårigt projekt. Denna gång var det en yawlriggad båt i mahogny, ritad av Arvikabördige ingenjören Tord Byqvist. Båten hade måtten 10,15 m i längd, 2,85 i bredd och förde en segelyta på 45 kvm. Sjösättningen ägde rum 1965 och hon döptes till Chi-Chi.
Olle Lindblom kom att uträtta mycket som hobbybyggare och till yttermera visso kan nämnas att han till alla sina båtar inte bara byggde och inredde, han gjorde själv alla master, riggar och t.o.m. släpjollar.

Chi-Chi under jungfruturen 
  på Glafsfjorden 1965       

Nästa sida